Skip to content
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Nordendagarna 2021 ägde rum efter en period då prövningar blandats med framgångar – såväl för organisationens del som för den nationella rörelsen överlag. I denna artikel presenterar jag några valda inslag och personliga reflektioner över Nordendagarna 2021. Den som önskar en mer helomfattande och objektiv redogörelse för årets Nordendagar hänvisas till rapporten därifrån.
Deltagarantalet var i år högt, om än inte det högsta under firandets historia. Stämningen och kampandan slog däremot – både enligt mig själv och flertalet tillfrågade deltagare – topprekord!
Ett annat glädjeämne var att trenden ”Barnens Nordendagar”, som inleddes på allvar förra året, höll i sig även i år, då de många närvarande barnen verkligen tog plats, aktiverades på olika sätt och uppenbarligen stortrivdes. Glädjande var även att en hel del nationella som inte är anslutna till organisationen valde att delta.
Årets upplaga kom annars att präglas stort – förutom som väntat av tävlingen Åre
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
